Hon vaknade på natten och hörde rösten….

Rösten som sa att hon var fel men hon lyssnade inte.

Hon gick till jobbet varje dag fast att rösten sa att det inte var hennes jobb – att vägen till hennes jobb var en helt annan.

Tiden gick och rösten blev otåligare… den hämtade ångesten.

Då blev allt jobbigare och jobbigare.

De turades om att terrorisera henne dag som natt.

Hon bad dem sluta och berättade att hon inte hade något val. 

Då bjöd de in tröttheten och hon började tappa kontrollen över sin kropp.

Hon kunde inte styra den längre, kunde inte gå upp från sängen.

Hon kunde inte röra sig och var då tvungen att ge upp och lyssna, lyssna på rösten, ångesten och tröttheten.

Höra vad de hade att säga. 

Det var då hon förstod att de var hennes bästa vänner.

De ville bara hjälpa henne rätt. 

De fick henne att förstå att de inte var ett visst typ av jobb hon skulle hitta utan hon skulle leta efter ett andra hem.

Ett hem där skrattet, lugnet och stillheten bodde, där hon tillhörde, där hon kände sig välkommen, där de såg värdet i att hon var hon. 

De fick henne att förstå att hon inte skulle söka pengarna, titlarna eller ansvaret då de enda som bodde där var ytligheten, stressen, pressen, girigheten och perfektionisten.

De hjälptes åt att beskriva henne som hon var – inte som hon trodde att någon ville att hon skulle vara – utan som hon var med alla hennes talanger & förmågor. 

Sen spred de informationen ut i världen och tillslut hittade hon sitt andra hem.

Hemmet där hjärtat bodde, där hon tillhörde, där hon kunde vara sig själv och då lämnade ångesten och tröttheten henne och hon och hennes röst träffade deras nya vänner lugnet, stillheten och skrattet. 

Om hon bara hade lyssnat på hennes inre följeslagare tidigare tänkte hon… den visste ju vägen långt innan hon själv hade sett den. 

Men rösterna runt henne hade varit starkare, de som sa att hennes röst hade fel, att hennes röst var flummig och levde i en drömvärld, att livet var så här, att det bara är att acceptera, att man måste kämpa, att man inte får vara svag. 

Men nu vet hon bättre.

Nu vet hon att hon har en ny bästa vän, som alltid vill hennes bästa och som aldrig lämnar hennes sida. 

Nu vet hon att hon ALDRIG är ensam.

Att hon aldrig behöver ta fler beslut själv.

Nu vet hon att alla svar hon behöver finns inom henne, det är bara för henne att ställa rätt fråga. 

Ibland kommer ångesten och oron på besök men nu vet hon att de bara kommer för att hjälpa henne – för att leda henne rätt.

Så nu är även de välkomna!

/Anna Silverdotter - Copyright
 

Ps: Ovan är en av texterna ur min kommande bok. Egen skriven text men det är ok att dela inlägget om man vill. Kopierar man texten anger man bara att det är Anna Silverdotter som skrivit texten. Tack för ditt intresse & välkommen åter!